2012-11-03

I medkänslans skymningsland


Efter att ha arbetat några år i Europaparlamentet fruktar jag att jag aldrig kommer att bli mig själv igen. Själva sättet på vilket jag betraktar min omgivning har fått sig en törn. Jag antar att det är så det blir när man faller genom spegeln och ner i politikens Underland.

En del saker man får se är bara absurda. Som cocktailpartyt i solidaritet med jordbävningens offer på Haiti. Den franska trerätterslunch som arrangerades för att diskutera problemet med att medborgarna är så feta nu för tiden. Eller varför inte drinkbjudningen för att öppna en utställning om alkolås på bilar?

Annat är helt jävla surrealistiskt. Och den listan tror jag bestämt toppas av champagnebjudningen mot hemlöshet.

Ledamöter i Europaparlamentet har rätt att ordna utställningar i parlamentets lokaler. Ofta används detta av företag och särintressen som vill visa upp sig och sitt arbete för de folkvalda.

Någon enstaka gång används dessa utställningar även för att lyfta fram en eller annan behjärtansvärd fråga. I detta fall för att öka medvetenheten om hemlöshet. Visst, det är en fin tanke. Men man borde kanske funderat igenom hur det skulle ske lite mer noga i förväg...

Till att börja med ställde man ut tio-tjugo metallskulpturer av hemlösa, i naturlig storlek, i ett av parlamentets utställningsområden. På väggarna en del affischer som underströk frågans betydelse.

Sedan öppnades utställningen av en ledamot och någon företrädare för en välgörenhetsorganisation. Efter deras tal utbröt en champagnebjudning med tillhörande mingel.

Denna bild kommer att förfölja mig resten av mitt liv. Ledamöter i dyra kostymer och dräkter, snordyra frisyrer insvepta i en air av dyrbar eau-de-toilette. Och i händerna, ett fast grepp om skumpan och tallriken med cocktailsnittar. Minglande runt mellan de statiska bronsavgjutningarna av mindre välbeställda medborgare.

Notera att detta inte var fråga om någon välgörenhetsgala för att samla in pengar. Inget av substans gavs till eller gjordes för de hemlösa. Hela syftet med övningen var att visa upp en bild av engagemang och medkännande från väldigt hög höjd.

Det kusliga är att den genomsnittlige ledamoten i Europaparlamentet inte på något sätt uppfattar sådant här som elitistiskt, von oben, stötande eller ens märkligt. Det är så här livet är i den politiska bubblan.

Det närmaste en normal ledamot kommer hemlösa människor är när de susar förbi dem i Europaparlamentets chaufförskörda, svarta Mercedez-Benz-bilar.

Där har du den härskande politiska klassen. Ett kotteri av moraliskt ovårdade människor från vänster till höger, från norr till söder. Det här är den normala utsikten för de Väldigt Viktiga människorna, från deras glastorn.

Tillsammans med chefen, Pirate MEP Christian Engström, betraktade jag klentroget denna tablå – medan vi var på väg ut ur parlamentet för att ta oss en bira eller två på egen bekostnad.

Väl ute på Place Luxembourg mötte vi en alldeles riktig, belgisk uteliggare. För ett ögonblick övervägde vi möjligheten att försöka få in honom i parlamentet och ta med honom till den pågående champagnebjudningen. Men vi insåg snabbt att ett sådant stunt inte skulle tas emot speciellt väl...

[In English at TEC»]

27 kommentarer:

  1. Sorgligt.

    Inte bara att det från första början händer, utan att det får fortgå. Också att ingen journalist har faktiskt grävt i detta, medans alla jävla bonnläpp söker* och lets dance medlemmar är konstantövervakade av media.
    Ger mig rysningar att dessa personer faktist sitter och bestämmer

    SvaraRadera
  2. Vill du göra barn tillsammans med mig Hax?

    SvaraRadera
  3. Vill du göra barn tillsammans med mig Hax?

    SvaraRadera
  4. Ursäkta men fy fan vad allt stinker. Utom dina texter då. Denna var briljant!

    SvaraRadera
  5. Att ni inte följde upp er ingivelse och tog in honom på miglet. Dedan hade ni kunnat ha en fin fotosesjion om hur folk reagerade.

    SvaraRadera
  6. Nu för tiden är vi bättre förberedda. Jag går inte en meter i EP utan kamera och en högkänslig digital diktafon.

    SvaraRadera
  7. Men, kan inte MEP Engström ordna nån tillställning då. Och bjuda in hemlösa? Eller vanligt folk?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror jag kan svaret. Säkerhetsfolket skulle ta illa vid sig och det fina folket börja skria om kommunistiska spektakel.

      Och en sak till - vem skulle, som hemlös, vilja, oavsett anledning tvingas till ett gatlopp mellan de sneda blickar som skulle kastas från välmående byråkrater med champagneglas i handen?

      Jag skulle inte klara av att utsätta någon för den pärsen. Hellre då tvinga ett par byråkrater att stå i soppköken en dag så de ser hur illa det är ställt.

      Radera
  8. Det vidriga är att dessa människor inte har vett att skämmas.

    SvaraRadera
  9. HAX!!!

    Det här något av det bästa, värsta och mest avslöjande du skrivit någonsin. Vem kan översätta till engelska så at UKIP kan börja dundra om samma sak?

    Finns det foton på de "hemlösa" skulpturerna?

    SvaraRadera
  10. Det är lite "Låt dem äta bakelser" över det hela.

    (Citatet som brukar användas för att visa hur världsfrånvänd Marie-Antoinette var, visade när jag skulle kolla upp ordalydelsen troligen vara falskt. Enligt http://varldenshistoria.se/hans-henrik-fafner/tretton-odoedliga-citat-ii ska det istället vara drottning Marie-Therese som sa "Låt dem äta Brioche" cirka hundra år tidigare.)

    SvaraRadera
  11. På engelska: http://theembeddedcitizen.blogspot.be/2012/11/in-twighlight-zone-of-compassion.html

    SvaraRadera
  12. Falkving kör också på engelska: http://falkvinge.net/2012/11/03/tales-from-inside-the-europarliament-at-the-dusk-of-compassion/

    SvaraRadera
  13. Man blir mer än förbannad då man läser om hur det kan gå till i maktens korridorer. Ibörjan av 1900 då sjöfolk rörde sig fritt över alla kontinenter fanns det en " union" som hade i sitt mani fest att alla mäniskor är bröder och det är din skyldigjet att ställa upp för varandra. Även om meningen inte är så i den eropeiska gemenskapen så måste den finnas hos oss som människor. Att det främjar oss individer har man svårt att ta till sig, förövriht har man haft möjligheten att vara på rätt stäle vid fel tidpunkt, då sveriges statskassa bjuder både fiende och vän på ett viduderligt kallas, med var också presss som är då kritiska till Sveriges ståndstagande i kärnfrågan. Men en jordgubbsorbe och fria drinkar löse det mästa. Skål både fattig, utnyttjad och rik.

    SvaraRadera
  14. Förresten, har du testat att prata med nån på gammelmedierna om det här? Nåt säger mig att om det är riktig torka kanske det slutar på förstasidan, förutsatt att inte nån dokusåpa-känd person viker ut sig eller nåt

    SvaraRadera
  15. I den engelska versionen tror jag att du med "very high latitude" menar "very high altitude" :-)

    SvaraRadera
  16. Henrik,
    Realism kan vara tungt att lära.

    SvaraRadera
  17. Anonym 00:54 - Du får gärna tjata på de "riktiga" tidningarna om att ge mig en krönika / kolumn. Jag skulle kunna leverera löpsedelsstoff varje vecka.

    SvaraRadera
    Svar
    1. I länder med en riktig samhällsdebatt (som UK) där det finns ett spektrum av åsikter från EU-kramare till EU-hatare skulle det här säkert tas upp av den ena sidan. Men eftersom den svenska samhällsdebatten är kvävd av överhetens åsiktspoliser släpps sånt här aldrig fram. Även om det skulle ha lyft Aftonbladet.se besökssiffror under 12 timmar. Det finns ingen samhällsdebatt i MainStream Medua i Sverige utanför de snäva gränserna för vad som är rumsrent.

      Radera
    2. Apologeter har det alltid funnits för alla företéelser.

      Men när det gäller EU-kramare idag påminner de mest om historierevisionisterna som försöker övertyga folk om att förintelsen aldrig funnits. Släng i ansiktet på en EU-kramare kalla fakta om hur illa det ligger till så tar han sin tillflykt till "EU, för freden" som om vi hade haft tyska pansarvagnar stående i Halland här och nu om vi inte hade gått med.

      Eller som om, när länderna vägrat skriva under Lissabonfördraget, den franske statschefen upprört och kränkt hade beslutat sig för att annektera Spanien och italien.

      Folk är idag helt enkelt mer intresserade om vilken stureplansprofil som satt på en annan än att EU har "tappat bort" 43 miljarder SEK av skattebetalarnas pengar detta år allena. 3,9% av budgeten. Och att liknande har fortgått i 18 år.

      Samma folk som lägger en riksdagspolitiker på stegel och hjul om denne köpt ett par chokladbitar med statens kontokort eller åkt för mycket taxi. Obegripligt.

      Det är hög tid att folk börjar inse att EU inte är något som sker långt borta, utan i var mans hem numera.

      Radera
  18. Formuleringen "moraliskt ovårdade" är helt jävla underbar, i alla fall för mig/oss som jobbar inom sjukvården och kommer i kontakt med ordet "ovårdad" när det lite fint inlindat skall skrivas i journal att personen befinner sig i en fysisk situation av social misär...

    SvaraRadera
  19. Jag hoppas att du går vidare med dessa uppgifter, så att människor kan läsa det på engelska med.

    SvaraRadera
  20. Rebecca, jag tror att ytterst få av våra svenska medier ens har en reporter stationerad permanent i bryssel eller strassbourg. Du har rätt i att det inte finns någon fri debatt i MSM utanför snäva gränser. Läsa HAX blogg är ett sätt att skaffa sig info, men jag tycker Morten Messerschmidt i europaparlamentet är bättre. Danska är inte så svårt.

    http://blogs.jp.dk/messerschmidt/

    SvaraRadera
  21. Tänk om den svenska fårskocken till sorgliga ursäkter för journalister ens gjorde hälften av den rapportering och granskning av EU som du gör Henrik ... ?

    Etablissemangen har en tendens att smälta ihop eftersom de tjänar på det, allihopa. Man blir fan illamående av höra sånt här.

    SvaraRadera
  22. Vilka i MSM-media har öht nån kontinuerlig rapportering i stil med Henriks? Nån som har bättre koll? Inhämtar aldrig info från det hållet, varken i anal-og eller digital form, mer än att extensivt skumma rubrikerna. Folk måste ju för böfvelen få upp ögonen för det här dårhuset EU, nån gång och då är jag rädd (glad) att det faller som det korthus det är.
    Nu känns det ju mer än angeläget att "trycka på" (läs:utdela välplacerad rövspark) de svenska släprövarna till åsiktsbekväma journalister.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Utmärkt uttryckt.

      Problemet är helt enkelt att vi svenskar som hävdar oss vara "internationella" egentligen är en liten xenofobisk klan hemmasittare vars närmaste horisont mer ofta än inte börjar och slutar vid stadsgränsen.

      "EU" i det läget får oss att reagera likt Åsa-Nisse konfronterad med Stockholm. Han är fullt medveten om att alla beslut om hans hembygd fattas av viktigpettrar långt borta, men bryr sig lagom så länge han kan ducka länsman och tjuvjaga litet mera älg.

      Och det gäller i högsta grad Stockholmare och skogsbor tillika. Tecknet på att den arketypiske svensken hittat något för denne högintressant kännetecknas av utropet "Åh, f* fan...med DEN?" efter att han/hon plockat upp lämplig skvallerblaska.

      Även de som ser utöver den horisonten lever till stora drag kvar i arvet efter fornstora dar. Folk vill inte veta att Sverige av i dag övervakar befolkningen mer än vad DDR gjorde, eller att riksrevisionen kritiserar rättssäkerheten på löpande band.

      Svensson tror fortfarande vi är föregångare på alla humanitära plan och missar detaljen att Sverige lyckats lyfta sig på Amnesty's svarta listor under de senare åren.

      Vad som krävs innan "släprövarna" i massmedia lyckas masa sig till båset och börja skriva om hur det ligger till är simpelt nog det sovande folket måste vakna ur den yra önskedrömmen de ägnar sig åt idag.

      Det är inte att undra på att Reinfeldt skrev boken "Det sovande folket" - eller att föraktet den boken uttrycker gentemot folket matchas av alla sittande politiker i hög ställning idag.

      Radera
  23. Skulle man kunna få veta vilka som tog initiativet till denna aktivitet? Var det en särskild partigrupp, eller? Vem/vilka kom på att det skulle serveras champagne? Borde man inte intervjua dessa om hur de tänkte?

    SvaraRadera

Håll en hyfsad, saklig och anständig samtalston. Och håll er till bloggpostens ämne. Snälla!