2015-08-29

Övervakning: Ivar Arpi – Saurons kolportör?


Svenska Dagbladets Ivar Arpi har gjort något ovanligt. Han är en borgerlig opinionsbildare som tar bladet från munnen och lägger fram en konservativ (eller neo-konservativ) syn på övervakningsfrågorna. [Länk»] Normalt sett vägrar borgerliga politiker och opinionsbildare att över huvud taget diskutera saken. Så, jag kan inte motstå denna sällsynta möjlighet att få gräla lite.

Arpi öppnar med att vidareförmedla den amerikanska spionorganisationen NSA:s talking point om att den skall ha förhindrat 54 terrordåd. Värt att notera är att NSA:s övervakning inte lett till att en enda riktig terrorist har fällts av amerikansk domstol. Detta enligt en av USA:s tyngsta politiker på säkerhetsområdet, Jim Sensenbrenner, US House of Representatives. [Länk»]

Arpi gör sig även till megafon för svenska Säpo, som påstår sig ha avvärjt två terrorattacker de senaste åren. (Oklart dock i vilken omfattning detta bygger på traditionell underrättelseverksamhet i förhållande till övervakning – och om den övervakning som skett varit riktad efter någon form av rättsligt beslut eller en del av den massövervakning som drabbar hela svenska folket. Däri ligger en betydande skillnad.)

Men låt oss gå till Arpis påståenden om Säpo. Två avvärjda terrorattacker. Så bra. Men var är de misstänkta? När, var och hur ställdes de inför rätta? (Förberedelse / stämpling är också ett brott.) Alternativet är att man låtit dem löpa – vilket i så fall antingen är omdömeslöst eller beroende på att man helt enkelt inte haft bevis nog för att kunna påvisa att något verkligen varit i görningen.

I nästa andetag applåderar Arpi den rödgröna regeringen och dess inrikesminister, Anders Ygeman. Detta efter att Ygeman i går presenterat en plan för terrorismbekämpning som lider av svåra brister: Den vill straffa folk innan ett eventuellt brott begåtts (eller påvisbart planerats). Den viftar bort grundläggande principer för en rättsstat, som krav på bevis. Och den punkterar grundläggande mänskliga fri- och rättigheter.

Vilket leder mig till Arpis formulering "Hur ska en demokrati skydda sig mot terrorism? Här finns svåra avvägningar mellan integritet och säkerhet." Men det handlar inte bara om avvägningar mellan integritet och säkerhet. Det handlar om avvägningar mellan grundläggande mänskliga och medborgerliga fri- och rättigheter och säkerhet. Skälen till att de grundläggande fri- och rättigheterna kallas grundläggande är att de är grundläggande. De skall aldrig kunna kompromissas bort. De skall vara oomkullrunkeliga. De är grunden för vårt demokratiska samhälle, för människans frihet och de är en mista gemensam nämnare för anständig mänsklig samexistens. Här skall inte göras avvägningar hit eller dit. Våra fri- och rättigheter skall respekteras. Annars har vi redan förlorat, på walk over.

Sedan följer en harang, där Arpi kritiserar den amerikanske whistleblowern Edward Snowden. I denna del bygger resonemanget på att terrorister är idioter, som inte insett att de är övervakade innan Snowden-dokumenten. Vilket med förlov sagt är mer än lovligt enfaldigt. Storheten i Edward Snowdens avslöjanden var att han visade för folket att den härskande politiska och byråkratiska klassen betraktar medborgarna som ett problem, som ett potentiellt hot. Vilket har långtgående demokratiska implikationer.

Håll ut, vi närmar oss slutet.

Arpis näst sista poäng är att den övervakningsstat som nu byggs upp inte alls skall jämföras med Orwells 1984. Här underskattar han Orwells underliggande budskap om hur en stat som har kännedom om alla sina medborgares förehavanden skapar en kultur av tystnad, rädsla, självcensur och angiveri. Och det är inte alls bara fiction. Detta är är precis vad som hände i DDR, alldeles nyss, i vårt lands omedelbara närhet.

Istället, menar Arpi, kan man jämföra övervakningsstaten med J.R.R Tolkiens Sagan om Ringen. "Saurons brinnande öga letar febrilt efter sin ring men missar ändå Frodo, trots att han mobiliserat hela Mordor. Han ser allt men förstår inte vad han ser. En ensam terrorist – alltså Frodo – lyckas förstöra ringen. På samma sätt lyckas terrorister, trots att de övervakas, begå terrordåd."

Frodo, the terrorist. Sauron den gode. Säga vad man vill, men det var en ny infallsvinkel.

Detta landar dock i något slags motsägelse. Arpi skriver "Ju högre brus, desto svagare signal. När man inte vet var man ska leta, det vill säga när bruset är högt, blir det svårt att fånga upp vad man letar efter. Problemet med övervakningen i dag är alltså inte att den är för stor, som vissa tror, utan snarare att den är för dålig. Terroristerna ligger steget före."

Här blir jag faktiskt lite förbryllad och ställd. Detta är ju delvis vad vi som (till skillnad från Arpi) kritiserar övervakningsstaten har sagt hela tiden. Om man letar efter en nål i en höstack, då är det sista man behöver en större höstack. SIGINT riskerar att få för stor betydelse på bekostnad av mer exakt och effektiv HUMINT. Att betrakta alla medborgare som potentiella terrorister som måste övervakas är både kränkande ock kontraproduktivt.

Med risk för blandade metaforer: Kom över till Kraftens ljusa sida, Ivar Arpi!

Arpi i SvD: Det behövs mer övervakning »

Regeringen släpper loss tankepolisen


Regeringen har presenterat åtgärder mot terrorism. Inrikesminister Ygeman (S) har en plan.

Bland annat vill regeringen bestämma vilka länder människor skall få åka till – beroende på vilka åsikter dessa individer har.

Jo, jag känner till IS och dess perverterade våld. Men någon ordning får det faktiskt vara.

Lägg gärna oerhörda resurser på att lagföra återvändande IS-krigare och lås in dem så länge det bara går. Men för att kunna straffa någon för ett brott måste brottet i fråga först ha begåtts. I vart fall i en rättsstat.

Man kan inte inskränka svenska medborgares frihet att resa – i vart fall inte utan såpass konkreta bevis för att ett brott planeras att man kan fälla enskilda misstänkta för förberedelse eller stämpling.

Det räcker inte med att man förmodar en person tycker ditt eller datt – eller att någon tror att det kanske kan finnas en risk för att brott eventuellt kan komma att begås. Det duger inte att gissa.

Öppnas denna dörr skapar regeringen ett prejudikat som sedan kan användas lite hur som helst. Skall till exempel drogliberaler få resa till Amsterdam? Det kan man ju tänka sig vad de tänker göra där...

Men det handlar kanske inte så mycket om IS-terrorister. Vad vi ser är hur våra makthavare skruvar upp tonläget – så att tvångsmedel lättare skall kunna användas mot folk som inte tycker rätt.

Dessutom: Med den allt mer allomfattande övervakningsstaten har den härskande klassen nu reella möjligheter att hålla koll på vad folk tycker och vilka de umgås med.

Tankepolis och övervakning. Finns verktygen, då kommer man att använda dem.

(Vill man minska rekryteringen till IS skulle det förmodligen vara en mer effektiv plan att bjuda in unga människor i invandrartäta områden till något slags alternativ gemenskap – istället för att utelämna dem till den samhörighet som religiösa grupper och kriminella gäng kan erbjuda. Var är civilsamhället? Var är Folkrörelsesverige, när det för ovanlighets skull behövs?)

2015-08-28

Datalagringens lögner och svek


När EU:s datalagringsdirektiv införlivades i svensk lag påstod politikerna att den bara skulle användas för att bekämpa terrorism och annan allvarlig brottslighet.

Så man började lagra data om alla svenskars alla telefonsamtal, SMS,e-postmeddelanden, nätuppkopplingar och mobilpositioner. Vilket är en flagrant kränkning av medborgarnas rätt till privatliv, som bygger på att vi alla betraktas som potentiella brottslingar.

Naturligtvis ljög politikerna. I dag är användningen av datalagringen mycket omfattande. Det kan handla om så många som en miljon uppgifter som lämnas ut till myndigheterna varje år. Eller mer. [Länk»]

Det tog inte lång tid innan Skatteverket började använda uppgifter från datalagringen, till exempel i vanliga taxeringsärenden – vilket knappast är att betrakta som allvarliga brott. Men detta är bara början på ändamålsglidningen. [Länk»]

Nu har vi även Tullverket ombord. Och de vill ha mer. Det finns inga gränser för hur användbar tullen tycker att datalagringen är. [Länk»] Naturligtvis kan den användas för att minska olika former av smuggling. Ett annat sätt att uppnå samma resultat vore att låta fängsla hela svenska folket. Det skulle också fungera. Men det vore inte heller proportionerligt.

I ett remissyttrande från Försäkringskassan (Dnr 024062-2015) kan man läsa att även den är mycket intresserad av att få ta del av de data som lagras om svenska folkets telekommunikationer.

Det är bara att konstatera att man avlägsnar sig allt mer från politikernas löfte om att datalagringen bara skulle användas för riktigt allvarliga brott. Och myndigheterna står i kö för att få veta vilka du talat med i telefon, vilka SMS och e-postmeddelanden du sänt, hur ofta du varit ut på nätet och var du har befunnit dig.

När datalagringen blev svensk lag påstod politikerna även att vi var tvingade att införa den, eftersom den bygger på ett EU-direktiv. Att EU-domstolen sedan upphävt detta direktiv för att det strider mot de mänskliga rättigheterna – det bryr man sig dock inte om. Besked från EU används med andra ord bara när de passar myndigheterna.

I sammanhanget skall påpekas att Miljöpartiet är falskast av alla. De gick till val på att vara emot datalagringen. I dag sitter de i en regering som vill ha så mycket datalagring som möjligt. Som regeringsparti är MP precis lika ansvariga för detta som sossarna. Sveket är totalt.

Finns det då inga kritiska röster? Jodå, Advokatsamfundet framför allvarlig kritik. Det menar att den senaste utredningen om datalagringen i princip är ett beställningsjobb från polisen. Man säger även att den "varken presenterar övertygande bevis eller sådan argumentation för nyttan med datalagringen". Istället lutar sig utredningen mot anekdotiska uppgifter. [Länk»]

Läs även den totala sågning av utredningen som levererats av f.d. ledamoten av Europaparlamentet Amelia Andersdotter (PP). [Länk»]

För att knyta ihop säcken: Ändamålsglidningen är uppenbar och datalagringen missbrukas och överutnyttjas redan av myndigheterna. Regeringen struntar i att EU-domstolen har upphävt det EU-direktiv som den svenska datalagringen bygger på. Varken regeringen eller oppositionen tycks bry sig om att datalagringen står i konflikt med de mänskliga rättigheterna. Övervakningsstaten blir allt mer allomfattande.

Uppdatering, se även:
• DFRI:s omfattande remissvar »
• Journalistförbundet: Datalagring är i sig ett hot mot källskyddet »
• Motpol: Politikerna ljög om datalagringen »
• Dataskydd.net »

2015-08-27

Dataskydd: Vems lag skall gälla?


Nybloggat på HAX.5July.org:


Skall europeisk persondata kunna lämnas ut till andra länder hur som helst – eller skall de skyddas under europeisk lag? Medlemsstaterna och industrin tycks mena att dataskydd inte är så viktigt.

Radio Bubb.la - 27 augusti



Soundcloud » | Radio Bubb.la » | Finns även på iTunes

"I dagens radio bubb.la avhandlades handlingsförlamningen kring EU-migranter i Stockholm, censur på konstutställningar och barnbibliotek, Sveriges Radio jubilerar och mörkar sina historiska vänsterkampanjer mot popmusik, mer än 2 000 ryska soldater döda i Ukraina enligt läckta dokument, ekonomisk kris i Kina och svensk specialstyrka utbildar Peshmergasoldater i Kurdistan. Dessutom diskuterades ett flertal lyssnarbrev och en fråga som kommit in via ring bubb.la."

• På Radio Bubb.la:s hemsida hittar du sändningarna nedbrutna på ämnen »
• Nu kan du även lyssna på Radio Bubb.la:s inslag i en dygnet-runt-ström »
• Följ det dagliga nyhetsflödet på Bubb.la:s newswall »

2015-08-26

Detta är Sverige!


Naturligtvis skall svenska lagar gälla i hela landet och de skall gälla lika för alla.

Vårt samhälle skall vila på en värdegrund som respekterar individen, hennes frihet, hennes säkerhet, hennes egendom och hennes rättigheter.

Religionsfriheten innebär en rätt att utöva den religion man önskar, eller att avstå – men inte att tvinga på andra sin tro och dess attribut, speciellt inte i det offentliga rummet.

Kvinnor och män, straighta och bögar, lintottar och svartskallar, göteborgare och somalier, idrottare och handikappade, sossar och moderater, kristna, judar, muslimer, buddhister – alla skall ha lika rättigheter (och skyldigheter) inför det offentliga.

Detta borde vara självklart – och något alla som vistas i vårt land får finna sig i.

Jag anser att folk skall ha rätt att bo var de vill. (Men inte på andras bekostnad.) Och när man väljer plats att bo på – då måste man också vara beredd att anpassa sig till vad som gäller på denna plats.

Det innebär inte att man måste offra sin identitet och sin kultur. Tvärt om, mångfald gör samhället rikare. Däremot skall man respektera andra människor och deras val.

Att integrationen inte fungerar i dagens Sverige är inte så konstigt. Vi dumpar nyanlända i betongförorter från vilka samhället i övrigt har retirerat. Migrationsbyråkratin skapar inlärd hjälplöshet, bidragsberoende och stryper eget ansvar. Arbetsmarknaden är stängd för dem som befinner sig på botten.

För många unga i problemområden är gängkriminalitet och religion det enda som erbjuder dem något slags gemenskap. Och ju mer vi pekar finger åt dem, desto mer stigmatiserade känner de sig. Desto längre bort från  den svenska samhällsgemenskapen hamnar de. (Toppa sedan detta med den svenska drogpolitik som göder gängkriminaliteten och vi har fått ett självspelande piano.)

Vi måste ta tag i allt detta, på ett smart och begåvat sätt. Det kräver medmänsklighet, samverkan och mycket, hårt arbete.

Det kräver ett öppet sinne istället för hat. Det kräver tydlighet istället för normlöshet. Det kräver ansvar istället för undfallenhet. Det kräver öppenhet och tillit istället för rädsla.

Det kräver att människor talar med varandra – och framförallt att de lyssnar på varandra. Det kräver att vi försöker förstå vad det är människor egentligen vill ha. Vilket i de flesta fall "bara" är ett tryggt och anständigt liv, värdighet och frihet att få leva efter eget huvud.

2015-08-25

Dataskydd: Slarviga företag lika ansvariga som hackers


Nybloggat på HAX.5July.org:


En domstol i USA har bestämt att företag kan bötfällas om de utsätts för hacker-attacker som exponerar bristande dataskydd.

Radio Bubb.la - 25 augusti



Soundcloud » | Radio Bubb.la » | Finns även på iTunes

"I dagens radio bubb.la avhandlades byråkratiskt vansinne i Malmö, granatattacker som sprider sig till Stockholmsområdet, skamlös svågerkapitalism i bilbesiktningsbranchen, 14-årig bloggare fälld för reklam, Hugo Awards kapade av identitetsvänstern, förtroendet i botten för svenska etablerade medier, frågan om vem som ska bygga vägarna till avstyckade villatomter, LO:s mörka förflutna och försök att upphäva äganderätten, Ashley Madison-läckan skördar sina första dödsoffer och Israel stöder Kurdistan genom att importera 19 miljarder ton olja."

• På Radio Bubb.la:s hemsida hittar du sändningarna nedbrutna på ämnen »
• Nu kan du även lyssna på Radio Bubb.la:s inslag i en dygnet-runt-ström »
• Följ det dagliga nyhetsflödet på Bubb.la:s newswall »

Folkpartiet under falsk flagg


Folkpartiet har nu så få väljare att man bedömer det riskfritt att göra något som annars är väldigt vanskligt – att byta varumärke.

Inför sitt landsmöte diskuterar folkpartisterna att antingen byta namn till Liberalerna eller till Liberala Samlingspartiet. [Länk»]

Problemet är bara att FP inte är liberaler.

Så om de skall byta namn, då får de nog ta något mer passande. Med tanke på Major Björklunds profil skulle kanske Disciplinpartiet passa. Vill de anknyta till sin politiska historia skulle Förmyndarpartiet kunna vara ett alternativ. Kanske Euro-kramarna? Eller Övervakningspartiet?

Som så ofta när folk lockas att byta varumärke är det inte är namnet det är fel på – utan produkten.

2015-08-24

Att ha en trovärdig valuta har blivit ett problem


Det är kris i världsekonomin. Aktierna faller, valutorna är ovanligt volatila och euro-krisen är på väg tillbaka efter semestern.

En intressant detalj är att kronan stärks mot dollarn och pundet. Vilket är ett problem för den svenska exportindustrin. [Länk»]

Ja, det är absurt att det är ett problem att den svenska kronan betraktas som så stabil och stark att den utgör en "safe haven". Men det är märkliga tider just nu.

I vanliga fall hade Riksbanken gått in och petat. Men vi har redan minusränta. Och att de låga räntorna skulle få fart på inflationen (smygdevalvering) har visat sig vara en klen plan. Så den byråkratiska och politiska verktygslådan börjar bli tom.

Jag är ju inte ekonom, men jag tycker att det känns märkligt att den del av priset för vår valuta som utgörs av växelkursen sätts av marknaden – men att den del som utgörs av räntan sätts av byråkrater. Borde inte räntan vara en prismekanism som också regleras av marknaden? (Kommentera gärna.)

Det är i och för sig en teoretisk diskussion, nu när vi redan har en artificiell minusränta. Men det känns som om Riksbanken har spelat ut sina kort för tidigt. (Och samtidigt spätt på bolånebubblan.)

Situationen är knepig. Och med tanke på den rödgröna regeringens bristande sinne för ekonomiska lagar och realiteter skulle det inte förvåna mig om den gör något förhastat. Som att fixera växelkursen – för att sedan försöka köra en gammaldags, äkta devalvering.

SD är största hindret för en reformerad migrationspolitk


Jag är för öppna gränser. Jag anser att människor skall få bo var de vill – men inte på andras bekostnad.

Jag känner starkt för människor som flyr från krig och förföljelse. Deras situation är fruktansvärd. Kan jag på något sätt hjälpa dem, då vill jag gärna försöka göra det.

Jag anser också att den svenska migrationspolitiken är uppåt väggarna. Vi utvisar människor som rotat sig, lärt sig språket, jobbar och betalar skatt. I andra ändan av systemet fyller vi på med människor som våra myndigheter programmerar till inlärd hjälplöshet och bidragsberoende. Sedan blockerar vi systemet med en korporativistisk arbetsmarknadspolitik som inte lämnar utrymme för enkla låglönejobb – och en bostadspolitik som orsakat en akut och till synes permanent bostadsbrist.

Det politikerna har bestämt och våra myndigheter omsätter i praktiken är inte hållbart. Speciellt inte på lång sikt. (Exempel: När Alliansregeringen pekade på en tillväxt i absoluta tal, men mörkade att BNP i själva verket hade minskat räknat per capita.)

Detta leder oss till det ständigt pågående kriget om fakta. Vilket ofta ligger över min kompetensnivå, eftersom det är svårt att förhålla sig till fakta som man i många fall ännu ej känner till. Men jag noterar och följer striden. Generellt sett ställs (påstådda eller erkända) fakta mot känslor – vilket brukar landa i att fakta framställs som... rasistiska. Vilket är helt absurt och omöjliggör alla försök till saklig och konstruktiv debatt.

De etablerade partierna kan inte förhålla sig till situationen. De har total beröringsskräck, inte bara inför SD utan även inför flyktingfrågorna som sådana. Med Decemberöverenskommelsen har de bundit sig vid masten – på ett sätt som garanterar att SD och deras stora fråga kommer att stå i uppmärksamhetens centrum under överskådlig framtid.

(Dessutom signalerar DÖk fulspel: Vi hade ett allmänt val. Folk röstade fel. Så man ändrade spelreglerna. Vilket naturligtvis uppfattas som stötande av många.)

Ju mer man försöker stigmatisera SD, desto mer hamnar de i strålkastarljuset. Det är nästan (men bara nästan) så att jag önskar att SD fick regeringsansvar en tid. Då skulle de bli ett vanligt parti. Det skulle bli som med Syriza i Grekland. Hög svansföring när man går in, svansen mellan benen när man kommer ut. Men ingen förändring i sak.

För vad skulle SD kunna göra? Ett parti som säger sig stå  för "socialkonservatism på tydlig nationalistisk grund". Och som i sitt partiprogram noga påpekar att de ser den generella välfärdsstaten som den heliga gral. Skulle de reformera arbetsmarknadspolitiken? Skulle inte tro det. Skulle de avreglera bostads- och planpolitiken och släppa marknaden fri att möta människors behov? Knappast. Skulle de öppna och liberalisera Sverige så att vi kan bli en tigerekonomi? Aldrig någonsin. Deras Sverige vore dåligt att leva i även för svenskar.

(I sitt principprogram går SD även loss på de människor vars "essens" inte följer den gängse rådande normen. Tro aldrig att det bara gäller utlänningar. I SD:s Sverige definieras du av vem du är, inte av vad du gör. Och där öppnas dammluckorna för ett Sverige som kan bli mycket obehagligt, där rättsstatens principer och mänsklig anständighet åker ut.)

Allt SD åstadkommer är att skapa en låsning där de etablerade partierna – av prestigeskäl – inte kan backa ur en misslyckad migrationspolitik. I vart fall inte med ansiktet i behåll. (Varför tror du att regeringen och Alliansen vägrar diskutera volymer? På grund av ädla principer eller av något annat skäl?)

Om man vill räta upp politiken i sak – då är SD:s framgångar ett drivankare.

Utan SD skulle vårt land aldrig ha den havererade migrationspolitik som i dag är SD:s livsluft. Ironiskt nog.

Detta har blivit ett självspelande piano: Ju starkare SD blir, ju mer handlingsförlamade blir de andra partierna – och ju starkare blir SD.

Äntligen måndag!

2015-08-22

Radio Bubbla - 22 augusti: Från Frihetsfrontens sommarseminarium



Soundcloud / Radio Bubb.la / Fins även på iTunes

Okristligt tidigt på lördagmorgonen samlades vi för en sändning av Radio Bubb.la från Frihetsfrontens sommarseminarium.


"Dagens radio bubb.la sändes live från Frihetsfrontens sommarseminarium med tre prominenta gästkommentatorer: Rick Falkvinge, Hans Li Engnell och Henrik Alexandersson. Ämnen som avhandlades var bland annat sanktioner mot Iran, yttrandefriheten ifrågasätts av pressombudsmannen, Schibsted manövrerar despert för att överleva gammelmediakrisen, svågerkapitalism och hotet mot marknadsekonomin från höger, censur i Turkiet och EU, Argentinas militära kollaps och Nordkoreas senaste hot om krig, bitcoin tar över bankernas gamla roll i Grekland och Elon Musks idé om tubtransporter blir i snabbt tempo verklighet i Kalifornien."

• På Radio Bubb.la:s hemsida hittar du sändningarna nedbrutna på ämnen »
• Nu kan du även lyssna på Radio Bubb.la:s inslag i en dygnet-runt-ström »
• Följ det dagliga nyhetsflödet på Bubb.la:s newswall »

2015-08-20

Nu drar jag till skogs ett par dagar



Torsdag till söndag går jag i princip off the grid – för att åka ut i skogen, där Frihetsfronten håller sitt traditionella sommarseminarium.

Jag skall försöka hålla koll på inkommande kommentarer och det kan bli någon bloggpost, men allt beror på tid och uppkoppling.

Om du känner dig syssloslös kan jag rekommendera den spännande och intressanta dokumentärfilmen The Forecaster, som sändes på SVT i veckan. [Länk»]

Det kom en opinionsmätning...



Opinionsmätning: SD största parti med 25,2% »

Ja, vad säger man? Jag kan knappast påstå att jag är förvånad. Och jag kan väl i någon mening förstå varför folk går till SD, även om jag aldrig skulle göra det själv. De etablerade partierna får för övrigt skylla sig själva, så jävla illa som de har hanterat situationen.

Men att SD (om än bara enligt en opinionsmätning med tveksam metodik) är landets största parti är något jag finner djupt obehagligt. Det är ett auktoritärt parti med rötter i mörkret. Tanken på vilket Sverige de kan komma att skapa ger mig rysningar.

Detta kommer att bli intressant. Nu gäller det för det etablerade Sverige att komma ihåg att det är SD – inte deras väljare – som skall kritiseras. Vilket förmodligen kommer att misslyckas. (Detta lär för övrigt vara signalen vänstern behöver för att lägga i en högre växel som SD:s bästa valarbetare.)

Youtube »

2015-08-19

Veckans Falkvinge: Re-decentralisering



"Redecentralization: When the net hit, the key was that everybody could run all services decentralized. We had blogs, we had our own mail servers. Then, something happened and we got Twitter and Facebook, so now, one corporation determines the limits of freedom of speech in everyday conversation. How do we go back to where we were?"

Youtube »

Vad pågår under huven med Bitcoin?


Nybloggat på HAX.5July.org:


I dagens flöde upptäckte jag att man har börjat fippla med mjukvaran bakom Bitcoin. Frågan är, vad innebär det för oss vanliga användare?

Ge människor makten över sina egna liv tillbaka!


En oroväckande sak med Sverige är att svenska folket tycks identifiera sig med överheten.

Du vet... "Själv kan jag hantera spriten, men det tror jag inte att andra kan. Därför skall vi ha ett Systembolag." Den typen av resonemang.

Vilket tyder på att statens, politikerna och byråkratins härskarteknik fungerar och har slagit rot hos många svenskar. Tillit människor emellan har ersatts med ett snipigt och elitistiskt von oben-perspektiv.

När denna människosyn uppnår en kritisk massa, då ersätts tanken på medborgaren som fri individ med en syn på människor som undersåtar. Det skapar en osund och farlig tilltro till överheten och dess förmåga. (Men politikerna vet inte vad de sysslar med, de heller.)

Detta kastar en skugga över hela samhällsbygget.

Ett levande, dynamiskt samhälle måste bygga på människors initiativ, skaparkraft, företagsamhet och vilja att ta ansvar. Ett lyckligt samhälle måste bygga på att människor får göra sina egna val, för att i så stor utsträckning som möjligt kunna leva sina liv efter eget huvud. Ett framgångsrikt samhälle måste bygga på att människor ges frihet att skapa och att vi blir betrodda med ansvar för våra val och handlingar.

Jobb skapas inte av politiska målsättningar – utan av människor som vill skapa och tjäna pengar. Integration uppstår inte genom kommunala kurser eller på asylboenden – utan genom att nyanlända släpps in i det svenska samhället. Trygghet skapas inte genom statliga pensionsutredningar – utan genom tillväxt. Bostäder skapas inte genom politisk planering som saknar kontakt med verkligheten – utan på en fri, lyhörd marknad. Det goda samhället skapas inte uppifrån – utan underifrån.

Svenska folket har i dag avsagt sig ansvaret för sina egna liv. Vi betalar lydigt skatt och lägger utan eftertanke viktiga saker i det offentligas händer. Sedan tror vi att vi inte behöver tänka på vår sjukvård, vår trygghet, vår utbildning och våra medmänniskor.

Det är möjligen bekvämt – men godtroget och farligt. Istället för att ha en mångfald av olika alternativ lägger vi alla ägg i en korg. Det leder dels till fyrkantiga system i vilka en storlek förutsätts passa alla. Dels skapar det en sårbarhet, där det räcker med ett dåligt beslut för att allt skall rasa samman. Dels slår det ut de människor som inte passar i den enda, enhetliga mallen.

Mångfald, valfrihet och eget ansvar är möjligen lite jobbigare. Men bättre. Mångfald minskar risken för single points of failure. Valfrihet ger alla möjlighet att finna de lösningar som passar dem själva bäst. Eget ansvar ger en möjlighet för människor att påverka sin egen situation och framtid. Grunden blir då frivilliga överenskommelser istället för på tvång.

Gör i vart fall som i Tyskland, där de som vill kan lämna de enkla men grå systemen och göra sina egna val. Det ger människor makten över sina egna liv tillbaka.

(Så är Tyskland också ett land där vuxna människor är betrodda med att få köpa vin i livsmedelsaffären.)

2015-08-18

Euro-krisen: Lugnet före stormen


En svag växelkurs, extremt låga räntor, låga oljepriser... Inget tycks fungera. Tillväxten i euro-zonen är på blygsamma 1,3procent.

Stora euro-länder som Frankrike och Italien dras med djupa strukturella problem. Och Tyskland – som förväntas plocka upp notan – har problem med en åldrande befolkning, vilket håller tillbaka produktiviteten.

Grekland fick sitt överbryggningslån. Men i grunden har väldigt lite förändrats. I allt väsentligt sparkade trojkan bara den tomma burken lite längre bort längs vägen. Den grekiska krisen är inte löst, den tog bara lite semester.

Vanliga människor vet inte vad de skall tro. När krisen drabbade Cypern visade det sig att pengar på banken inte alls är säkra. De kan beslagtas för att rädda staten och kapitalet. Spanjorerna fick veta vad som händer när botten går ur fastighetsmarknaden. Det vill säga att folk står där med stora obetalda lån och en halvfärdig eller i bästa fall en i stort sett värdelös bostad. Grekerna har röstat in nazister i parlamentet och kommunister i regeringen – och föga förvånande upptäckt att allt bara blivit värre.

Samtidigt fortsätter den statliga lånecirkus som egentligen är ett gigantiskt pyramidspel. Det gäller i princip för alla länder. Vilket kan fungera, ett tag, i länder med god tillväxt. Men inte i längden. Och då kan akuta problem uppstå vad gäller viktiga samhällsfunktioner och ekonomiska åtaganden som till exempel pensioner.

Får man tro anhängarna av cykliska ekonomiska modeller (vars prognoser visat sig vara förvånansvärt träffsäkra) – då närmar sig nästa ekonomiska systemkris mycket snabbt. (En modell talar om månadsskiftet september / oktober.) Detta är i så fall inte bara ett problem för euro-zonen. Men med alla dess akuta problem och inbyggda systemfel är euron extra utsatt.

Alla moderna valutor bygger på förtroende. När detta förtroende faller, då kan allt gå väldigt snabbt.

Så passa på att njut av det relativa lugnet så länge det varar. Det kommer att bli en intressant höst och vinter. Sverige är förvisso inte ett euro-land, men är ändå farligt nära knutet till dessa länder.

Svensk drogpolitik dödar fler än någonsin


Enligt Socialstyrelsen ökar antalet drogrelaterade dödsfall i Sverige kraftigt. [Länk»]

Som vi redan vet har Sverige en betydligt högre drogrelaterad dödlighet än länder som har en liberal och human drogpolitik. [Länk»] Vi vet också att riksdagspartierna tycker att allt är bra som det är. [Länk»] Samtidigt finns det tydliga tecken som pekar på att det inte är drogerna i sig, utan missbrukarnas livssituation som är den verkliga orsaken till missbruk. [Länk»]

Allt pekar på att den repressiva svenska drogpolitiken har misslyckats. Totalt. Den gör ingen nytta. Men den orsakar stor skada.

Samtidigt finns inga som helst tecken som tyder på att de politiska partierna har förstått detta.

Frågan är vad man skall göra för att få politikerna att lyssna. De tar inte till sig information. De vägrar debattera. De håller stenhårt fast vid en politik som – bevisligen – har misslyckats.

Om man istället legaliserar drogerna – då kommer vi att få minskat lidande, färre dödsfall, minskad brottslighet, minskat gängvåld samt ett tryggare och mer humant samhälle.

Eller det näst bästa: Legalisera innehav av droger för eget bruk. Det skulle innebära en rimligare livssituation för missbrukarna, i vilken de kan söka vård istället för att jagas av polisen. Och det skulle innebära att man slutar göra brottslingar av människor som inte skadar någon annan.

Radio Bubb.la - 18 augusti



Soundcloud » | Radio Bubb.la » | Finns även på iTunes

"I dagens radio bubb.la avhandlades telebolag som ivrigt verkställer statens massövervakning, Docklands nerstängda av kulturfientliga byråkrater, crowdfundingkampanjer för frihetligt skapande, spanjorska dömd för att ha fotograferat polisbil, skandalen kring Hillary Clintons epost växer, förrädisk svensk rapportering om frihetliga massprotester i Brasilien och den fria marknaden skapar ny massiv infrastruktur för internet."

• På Radio Bubb.la:s hemsida hittar du sändningarna nedbrutna på ämnen »
• Nu kan du även lyssna på Radio Bubb.la:s inslag i en dygnet-runt-ström »
• Följ det dagliga nyhetsflödet på Bubb.la:s newswall »

2015-08-17

Kulturreaktionärerna i Nacka kommun


På sin tid var raveklubben Docklands det mest intressanta, nyskapande, spännande och roliga på den svenska kulturscenen. Docklands var dessutom ett viktigt frihetligt, politiskt projekt utanför den insnöade partipolitiken. Följaktligen ansattes Docklands hårt av polisen och av andra myndigheter. (Lyssna till SR P3 Dokumentär om Docklands här. »)

I år var det tänkt att Docklands skulle återuppstå, om än under något mer "ordnade" former. Men det tycks inte bli något av den saken. Nacka kommun sätter i sista stund stopp för projektet.

När kommunen inte längre lyckats stoppa nya Docklands på formella grunder – då meddelas att kommunen inte har intresse av denna verksamhet. Vilket är idiotiskt, på så många plan.

Till att börja med skall kommuner behandla alla lika inför lagar och regler – inte vara smak- och kulturpolis. Om en kulturell verksamhet skall tillåtas eller ej skall inte avgöras av om kommunen har intresse för den.

Man kan även konstatera att Nacka kommun varken leds av sippa vänsterpolitiker eller förstoppade sverigedemokrater – utan av en stabil borgerlig politisk majoritet. Av borgerliga politiker borde man kunna förvänta sig ett visst mått av rättssäkerhet och öppenhet. Inte att man stoppar fria, kommersiella kulturprojekt för att man säger sig sakna intresse för dem. Eller går moderatledda Nacka i spetsen för något slags nymoralistisk neo-konservativ politisk våg?

Storstockholm tror sig vara världens centrum, men är i mångt och mycket en lantlig håla i kulturens bakvatten. Och när det äntligen händer något intressant, som kan ge internationellt eko – då sätter politikerna stopp för det.

Det hela är sorgligt. Men låt inte politikerna komma undan utan protester. Skriv till kommunstyrelsens ordförande och berätta vad du tycker! (Länk»)

Läs mer: Docklands ställer in »

Varför finns sossarna?


Jag tror att sossarna har glömt bort hur man regerar ett land.

Det är en ny generation sossar som sitter vid makten, som i huvudsak saknar erfarenhet av regeringsarbete. Mannen som leder Socialdemokraterna och regeringen sitter där han sitter bara för att ingen annan ville ha jobbet. (Bokstavligen talat.) Och Sveriges Socialdemokratiska Arbetareparti saknar riktning, vision och förmåga.

Samarbetet med Miljöpartiet är ett drivankare. I den mån S trots allt har en agenda, då är den inte den samma som driver MP. I den socialdemokratiska partiapparaten finns en utbredd misstänksamhet och ovilja mot gröningarna. Och i regeringen är miljöpartisterna lösa kanoner.

I skuggorna finns en intressant observation: Regeringssamarbetet mellan S och MP blockerar en uppgörelse mellan S och M i migrationsfrågorna. Genom att göra något tillsammans skulle S&M ha en chans att ta ner volymerna i flyktingmottagandet, utan att drabbas allt för hårt av anklagelser om att gå SD:s ärenden. (Sedan är det en annan sak att de ändå står handfallna när det gäller integrationsfrågorna.)

Men man skall akta sig för att låta S&M bli allt för intima med varandra. Tillsammans står de även för massövervakning, en fortsatt repressiv drogpolitik, ohejdat EU-kramande, korporativism, en stelbent arbetsmarknadslagstiftning och en havererad bostadspolitik. Ett resonemangsäktenskap mellan Löfven och Kinberg Batra skulle cementera allt som är dåligt i svensk politik.

Socialdemokraterna är fackets gisslan. Detta är korporativism upphöjd till formaliserade strukturer. LO har till exempel en fast plats i Socialdemokraternas mäktiga verkställande utskott. Och vi skall inte glömma att det är en fackpamp som i dag sitter som partiledare och statsminister. Partiet står dessutom i tydlig ekonomisk beroendeställning till facket. I ett vanligt land hade detta kallats korruption.

Samtidigt är det intressant att se hur S värjer sig mot all form av förnyelse. Vi lever i ett informationssamhälle med en växande digital ekonomi. Frilanskulturen och delningsekonomin börjar få fäste. Världen är globaliserad och gamla strukturer har upphört att fungera och att vara relevanta. Till allt detta klarar sossarna över huvud taget inte att förhålla sig. Alla förväntas sitta ner i båten.

Det är inte utan att man ställer sig frågan varför Socialdemokraterna över huvud taget finns.

2015-08-16

Flyktingpolitik, välfärdsstat och politiskt kaos


Det cirkulerar en teori i SD- och vänsterkretsar: Att Alliansregeringen skulle ha öppnat gränserna på vid gavel – för att i en nyliberal konspiration sänka den generella välfärdsstaten.

Om det ändå vore så väl.

För det första gjorde Alliansregeringen inga som helst seriösa försök att avveckla eller ens reformera den generella välfärdsstaten. Tyvärr.

För det andra finns varken viljan eller modet att ta tag i den generella välfärdsstatens övergripande problem. Inte hos något riksdagsparti.

För det tredje skulle det inte gå att hålla en sådan konspiration hemlig.

Det stämmer att delar av borgerligheten (speciellt bland ungdomsförbunden) i princip vill ha öppna gränser. Det stämmer även att det finns en utbredd kritik mot den generella välfärdsstaten inom delar av borgerligheten. Delvis i samma kretsar. Men det var inte Alliansregeringens politik. Tvärt om lät man denna möjlighet gå sig förbi. Sedan lät man regeringsmakten glida ur händerna.

Så, vad var det då som hände?

2006 fick SD 2,9% av rösterna i riksdagsvalet och fortsatte därefter att gå framåt i opinionen. 2010 fick SD 5,7% av rösterna och kom in i riksdagen. 2014 fick SD 12,86% av rösterna och blev därmed riksdagens tredje största parti.

De etablerade partierna fick panik. I ett försök att blockera och isolera SD gjorde man upp om flyktingpolitiken. Speciellt för M och S innebar detta en markant kursförändring i sak. Så vad SD:s intåg i rikspolitiken beträffar – så blev resultatet ironiskt nog en betydligt större och mer generös flyktinginvandring än vad som annars skulle varit fallet.

Därmed hade svensk politik fått sitt självspelande piano. SD fick ensamrätt på att plocka poäng i invandringsfrågan. SD kunde, på goda grunder, hävda att de särbehandlades. Detta har med tiden spätts på med ökade flyktingströmmar, ökade kostnader och missnöje på många orter där flyktingar placerats. Toppa sedan det hela med en omfattande migrationsbyråkrati och en havererad integrationspolitik.

Det är inte svårt att se det spänningsfält som uppstått. Speciellt som många M- och S-väljare i grund och botten är rätt skeptiska till invandring.

Det hela späs på av att vänstern inte kan motstå frestelsen att göra vad den kan för att sabotera för SD. Vilket väcker en viss sympati för SD i nya kretsar, galvaniserar de redan trogna SD-väljarna och ger partiet ofantligt mycket gratis publicitet. Frågan är om vänstern är SD:s bästa valarbetare på grund av bristande vett – eller om vänstern på detta sätt medvetet underblåser en ökad polarisering i svensk politik.

Decemberöverenskommelsen blev sedan kronan på verket. Med den finns det inte längre någon tvekan om att SD särbehandlas – till priset av inskränkt demokrati och rödgröna budgetar för resten av mandatperioden. (Speciellt det senare irriterar många borgerliga väljare som röstade på Allianspartierna för att få en borgerlig politik.)

Läget är låst och någon rimlig lösning finns inte i sikte. Ingen vågar eller vill ta tag i grundproblemet – den generella välfärdsstaten. Man tar inte ens tag i akuta sidoproblem som arbetsmarknads- och bostadspolitiken.

Så allt kommer att fortsätta trissas upp tills något går sönder på allvar.

Samtidigt är alternativet väldigt enkelt: Människor skall ha rätt att bo var de vill – men inte på andras bekostnad.